sunlicious

men sen visar det sig att det är helt åt helvete fel.

i måndags blev jag utsatt för något som jag aldrig trodde skulle hända mig, det är bara sånt som händer på film. läs vidare , för detta är viktiga saker man bör tänka på.

Det började i december, då jag började prata med en kille från borås. Han va jättegullig och ringde mig i stort sett hela tiden. Just då tänker man ju inte på det, för det är ju nytt och spännande och det är klart man vill prata med någon så mycket då. Min mamma gillade inte att jag pratade med denna kille så mycket, speciellt eftersom jag inte träffat honom och inte borde lita på honom. Men allt som tiden gick så lärde jag känna denna kille mer och jag hade ju sett hur han såg ut i webbkameran, så han kändes ju inte helt främmande längre. Så vi bestämde oss en dag för att träffas i januari. Jag åkte bussen ner till borås för att träffa denna kille, allt gick bra och han va supergullig, en aning svartsjuk bara, men det är väl vem som helst?! Jag stannade över helgen allt va bra och vi bestämde oss för att ses igen, denna gång på min hemmaplan. Så han kom helgen efter till mig och det va fortfarande inga problem. Han fortsatte att ringa dygnet runt och jag tröttnade lite på det, eftersom jag hade ett andra liv också , där jag prioriterar mina vänner. Men nu började det bli lite mer seriöst och denna kille började sätta krav på mig att inte umgås med mina vänner för länge, så vi kunde prata. Jag visste att jag fick göra som jag ville, för det va mitt liv! Han kollade upp min facebook, och gick igenom mina bilder och blev förbannad på vissa bilder som låg där. Jag va snäll och untaggade dom med det blev bara mer och mer gnäbb om bilderna, som ändå va gamla och han inte borde bry sig om, för det hade ju inte något med honom att göra. Men nu började han hoppa på mig om att jag flackade omkring och att han inte kunde lita på mig. Men jag började tycka om denna kille, och accepterade då att han kände sådär. Jag tyckte han verkade bra för mig, han drack inte, han hade ett jobb, en egen lägenhet och hade en passion för musik, och det bästa av allt va att han tyckte om mig. Så jag hade ju inget att oroa mig för. Jag hade planerat att gå ut med en bästa vän för att hon fyllde år, och detta va bestämt långt innan jag träffade denna kille , men han blev rasande för att jag skulle gå ut och "ragga" enligt honom. Vilket inte alls va fallet. Så nu fick jag genast en känsla om att jag kände mig instängd för att han sa åt mig att inte göra saker som jag ville göra. Jag fick inte umgås med vissa kompisar, fick inte gå ut och det värsta va att han stalkade min facebook och kollade vad folk skrev till mig. Han kunde på telefon säga till mig, "jaha, jag såg att alanna hade skrivit något till dig här" ... han började stalka mina kompisar och hittade bilder från i somras och anklagade mig för att vara med på en av bilderna med en annan kille.. det vart andra världskriget för att det var "jag", men i själva verket va det inte jag. För som alla vet så har jag ju bott i USA i ett år och kunde inte ha varit hemma när dom bilderna togs. På tal om USA så fick jag inte ens prata om den tiden, för då hävde han sig alltid ur att jag skulle flytta tillbaka dit! Vi träffades några gånger till och det blev bara sämre efter varje gång vi träffades, tredje gången vi träffades åkte jag ner till honom och det va alla hjärtans dag helgen, och han hade planerat att vi skulle bowla som en dejt. Vi åkte och bowlade och allt gick bra, tills jag sneglade snett över banan jämtes resultat och det blev ett jävla liv om att jag inte tittade på killen när han bowlade, när jag bara släppte honom ur sikte i ett par sekunder. Vi vart jätteosams pågrund av det, för han sa att jag tittade på andra killar, och han tyckte att jag skulle vara med dom istället! Vi bråkade hela kvällen pågrund av det där. Men det blev lugnt senare och han vart den där underbara killen som låg och pussade mig och höll om mig. Så varför skulle jag vara arg på honom? Jag åkte hem och han kom till mig på fjärde gången vi träffades, det vill säga förra torsdagen. Vi hade bråkat mycket på telefon och det va inte alls lika roligt för min del längre, men i fredags skulle vi åka skidor och det såg jag verkligen fram emot. Men den dagen sabbades ganska snabbt, han var tjurig hela tiden vi åkte och det va jättemycket folk i backen och det är klart det blir att man stirrar på andra människor, det går inte att undvika. Men eftersom jag inte höll blicken på min kille hela tiden så va ju jag totalt dum i huvudet som "tittade på andra" och "sket i honom". Det blev bara värre och värre den helgen. Han tog sig in på min hårddisk, och där hade jag bilder från USA tiden och hade fortfarande bilder på mig och AJ där (en kille jag träffade i USA). Han gjorde andra världskriget av det och senare på natten skrek han att jag va så jävla äcklig och att han inte ville ta i mig igen, jag blev ledsen och han ångrade sig senare och tog till tårar (vilket han alltid gjorde när han sårade mig eller sa något dumt). Men denna gång hade det gått för långt och jag började fundera på hur jag verkligen kände för honom. Jag hade sagt många gånger till honom att jag ville att han skulle ändra på sig, för att han sårade mig! Men inget hände , så jag sa till honom att jag funderade på hur jag ville ha det, och då tog han till tårarna igen och sa att denna gången skulle han verkligen ändra på sig. För han va ju så kär i mig och jag va den perfekta tjejen för honom. Efter denna diskussion åkte han tillbaka till borås, och detta va i måndags.

På måndag kvällen efter ett litet snack med mamma, så hade jag bestämt mig för att detta inte funkade för mig. Jag ringde denna kille och sa att jag inte kunde fortsätta såhär och att jag ville fokusera på mig själv. Men han bad mig att ge honom en chans till, men jag tyckte att jag gett honom för många chanser redan. Han vart jätteledsen och sa att jag hade förstört hans liv och att han inte ville leva längre. Jag försökte få honom att inse att han borde hitta någon som älskade honom, för det gjorde jag ju inte. Jag vart rädd, för han hade tidigare sagt att han skulle ta sitt liv om jag gjorde slut med honom. Under tiden jag pratade med honom skrev han hejdå till sina vänner på facebook och att dom skulle ses i nästa liv!! Jag vart ännu mer rädd för att han skulle göra något, speciellt efter att han redan sagt till mig att han har försökt två gånger innan och misslyckats. Jag bröt ihop för att han sa till mig att han skulle gå och ta livet av sig och att det inte fanns något jag kunde göra åt det. Han la på mig och jag fick panik! Jag visste va hans pappa hette så jag hittade hans nummer på eniro och mamma ringde upp pappan för att jag va helt förstörd över vad denna kille hade sagt till mig. Hon förklarade vad killen sagt till mig och att han skulle ta livet av sig för att jag inte ville vara tillsammans med honom längre. Han sa att han skulle gå och prata med honom. Jag hörde inget mer på hela kvällen !! Jag hade svårt och somna och vaknade upp hela tiden av panik. På tisdagmorgonen skickade jag ett sms till killen och frågade varför det blev som det blev och att jag hoppades på att han va okej och jag vill ha ett svar. Ett svar fick jag, men ett svar som jag inte ville få " hej erica, detta är * mamma, han ligger på sjukhuset i ostabilt läge och läkarna säger att han har 50% chans att överleva. Va inte ledsen". Jag bröt ihop totalt, jag hade ju orsakat detta, klart man klandrar sig själv! Jag ringde min mamma helt förkrossad och berättade vad som hade hänt och hon blev illa till mods för min skull och åkte därför hem från jobbet. Jag låg i sängen och bara grät i stort sett hela dagen. Jag ringde mina närmsta vänner och berättade vad som hade hänt. Det vart så många som blev inblandade i detta och jag har verkligen aldrig mått såhär dåligt. Jag fortsatte att smsa hans "mamma" och hon ville att jag skulle ge honom en chans, men vem vill vara tillsammans med någon som gjorde en sak mot sig själv?! Jag fick mejl från hans "lillebror" och han la till mig på msn och sa att jag inte skulle vara ledsen och han berättade hur polisen hade spårat hans mobiltelefon på måndagskvällen.

På tisdagen umgicks jag med några vänner för att koppla bort allt som hade hänt och när jag åkte hem så bestämde jag mig för att jag ville åka till borås och försöka prata med honom på onsdagen, för han låg ju i koma och chanserna hade minskat och om han inte vaknade upp innan torsdagen så skulle dom stänga av maskinen , så självklart ville jag åka ner till borås och hälsa på honom en sista gång. En bästa vän ville följa med mig ner, för jag ville absolut inte åka själv. Vi skulle få låna bilen av mamma och hon va snäll och tog bussen till jobbet, allt för att jag skulle kunna ta mig till borås. Jag smsade mamman och skrev att jag ville komma ner och frågade om det va okej att jag kom och jag ville veta vart han låg så jag kunde hitta dit. Jag fick svar om att hon inte trodde att jag ville se honom såhär och att det va bäst att jag kom på torsdagen ifall han inte överlevde, annars om han klarade sig så tyckte hon att jag skulle hälsa på daniel nästa vecka som vi hade pratat om tidigare, innan vi gjorde slut. Allt verkade bara bli skummare med allt, så min vän ringde och kollade upp vart han låg på sjukhuset, MEN han fanns inte inlagd någonstans. Jag vart riktigt förbannad när jag fick höra det! Vi försökte få tag i hans pappa, eftersom jag inte fick svar på hans egna telefon och bara fick sms från hans "mamma" och "syster" hela tiden, dom sa att dom inte ville prata med mig för att dom va för ledsna. Vi ringde till polisen, för pappan va ju polis enligt denna kille. Men han glömde nämna att han va vaktmästare på polisen och inget annat. Pappan svarade men sa sig vara någon annan och spelade oseriös. Jag försökte få tag i killens mamma, för jag visste va hon hette också , MEN inget svar där heller! Jag ringde till killens jobb och blev kopplad till en kille, som inte alls visade sig vara den kille jag sökte, han hade bara samma namn. Jag kopplade därför in polisen i borås och pratade med dom, och dom visste vem pappan va så dom skulle ringa och fråga honom va som hände egentligen. Det tog en timme innan polisen ringde tillbaka till mig och förklarade att killen inte alls låg på sjukhuset, fick även veta att han mådde bra och gick i skolan. I SKOLAN!! vad hände med jobbet han hade?! Det dök bara upp fler och fler lögner, jag skickade sms till killen att jag inte ville att han skulle höra av sig till mig mer. Polisen tyckte inte att jag skulle göra en anmälan , för jag bor ju linköping och han i borås, han kunde ju inte göra något. Jag sa till dom att jag va rädd för att han visste var jag bodde och hade mitt hemnr och mobilnr.. polisen sa fortfarande till mig att inte göra något, för det va ju slut mellan oss nu.

MEN, killen fortsatte att skicka sms till mig och ringa från okänt nr innan han sedan ringde från sitt riktiga nr och jag bad mamma svara. Mamma gav honom en utskällning och bad honom att inte ringa mer och att han hade orsakat tillräckligt , han ville bara säga hejdå till mig. Jag fick efter det ett sms om att han alltid kommer vara älskad av honom och att han sa hejdå. Under tiden jag har skrivit detta inlägg har jag hunnit att få två okända samtal som jag inte svarat på. För jag vet att det är han!

Jag vet att DU kanske läser detta! Jag vill bara att du ska veta att jag inte vill ha med dig att göra, jag vill inte ha mina kläder som du tog i förhoppning om att jag skulle komma och hämta dom! Jag har blockerat dig överallt och kommer inte acceptera dig! Du förstörde mig totalt efter din jävla lögn! MAN LJUGER INTE OM ATT NÅGON LIGGER DÖENDE FÖR ATT VINNA TILLBAKA TJEJEN! Du är dum som tror att du skulle kunna göra det! Sluta ringa mig. Jag kommer blanda in polisen om du fortsätter att ringa och smsa , eftersom jag inte kan lita på polisen i borås för att dom känner din pappa så drar jag in lokalpolisen hos mig! Jag hoppas du söker hjälp , för det behöver du! DU är inte frisk i huvudet någonstans.